Lördag, dagen efter

Jo just ja, skidåkningen!

Låt oss säga såhär: jag hade kunnat behövt ha liten hjälp av det svenska vallateamet. Jag hade ett fruktansvärt bra glid men inget fäste i uppförsbackarna. Det blev alltså ganska tungt :)... Dessutom vaknade jag imorse upp med ett ömt baksida-lår efter att jag igår bokstavligen kastat mig ur spår för att inte krocka med min älskling. Haha, vilken syn det måste ha varit! Vi kom nästan jämsides i en lång backe med en högersväng längst ner. Han låg före mig i högerspår. När det började svänga försvann dock hans spår och jag som då hade fått upp en grym fart och glidit ikapp honom fick till min förskräckelse se att han börjat köra rätt ut mot mitt spår, hans hade ju licksom gått upp i rök tack vare det töande temperaturena. Tanken slår mig att om inte jag flyttar på mig kommer jag att köra rätt in i honom vilket kommer resultera i en rejäl vurpa för oss båda. För att slippa trassla in oss båda i stavar och skidor kommer jag på den briljanta idén att offra mig själv ist. Jag skriker därför "Akta" och slänger mig sedan åt vänster... Haha...

Jag har nu därför ett blåmärke på baksida-lår. Men vad gör väl det, roligt hade vi åt vurpan! Tilläggas ska att han tack vare min "uppoffring" lugnt kunde köra vidare i sitt spår som någonstans på vägen kommit tillbaka.

Ha en trevlig lördag!