Nu är värmen här. Blommorna blommar och himlen är blå. Jag sätter mig ner en stund och funderar. Funderar på hur saker och ting egentligen hänger ihop. Jag vill så gärna ta sommarlov från alla djupa tankar och bara njuta av livet och dess grönskande skönhet, men hur jag än försöker finns alltid vissa frågor kvar.
-Visst är det fascinerande att tänka på vad allt detta kommer ifrån?
-Ja, fast det är skönt att bara tycka att det är vackert och sluta tänka där!
-Ja... hur gör man det...?
Jag måste ha någon slags inbyggd känslobarometer som ser till att jag inte enbart ska kunna dansa runt på moln och vara lyckligt bekymmersfri. Det är jag i och för sig väldigt ofta men trots min lycka återkommer de stora tunga frågorna då och då som ingen kan ge något svar på. Varför är det så? Varför måste jag hela tiden påminna mig själv om att allting har en början och ett slut? Är det för att kunna se nuet precis så som det är?
Sommaren är i alla fall här och jag njuter av ledigheten och kärleken. Ibland får man faktiskt stänga av känslobarometern och bara vara lycklig. Jag får njuta av värmen och jordgubbarna precis som alla andra. Jag behöver inte alltid se allting i svart eller vitt. Även jag får befinna mig i gråskalan då och då. Så det så!
På återseende!
