Vardagstankar

Jag har under mina tre och ett halvt år som student kommit att uppskatta den rutinlösa vardagen som jag faktiskt haft under dessa år. Jag har kunnat planera tiden helt på egen hand och ändå lyckats bli klar i god tid med allt skolarbete, vilket i slutänden lett till att jag haft mycket "ledig" tid. Denna lediga tid har jag tagit lite som den har kommit, planerat efter humör och inte varit rädd för att ändra planerna om det känts som ett bättre alternativ. Nu ska jag då efter tre och ett halvt år försöka anpassa mig till någon slags rutinmässig vardag igen... Hur känns det? Inte så roligt.

Jag försöker intala mig att vardagen är bra, det är bra med rutiner och måsten... Men det biter inte riktigt på mig just nu. Jag vill fortsätta lägga upp mina dagar lite som jag känner för och inte ha några direkta tider att passa. Men men, det går inte. Jag får helt enkelt försöka tänka positivt och göra det bästa av situationen. Min starka övertygelse säger nämligen att det är vardagen som är viktig, det är den som måste fungera, kännas härlig och betydelsefull! Jag vägrar leva för helgen, lev alla dagar istället! Länge leve vardagen!


Min vardag är viktig, precis som familjen och hemmet!

Har precis varit på bio, Svinalängorna. Tung film. Men sevärd. Positivt att man fortfarande kan utnyttja studentrabbaten som inte går ut förrän i mars!

Ha det bra nu!