Puh...
Tre veckor har jag nu jobbat på den nya förskolan. Jag kan väl säga så mycket som att jag trivs väldigt bra med stället, personalen, barnen och föräldrarna Men... Jag trivs inte lika bra med den vardag som nu infunnit sig i takt med att man börjat arbeta heltid. Tidiga mornar, vilket resulterar i tidiga kvällar då man ska orka upp dagen efter. Tiden och dagarna bara springer förbi och hur mycket jag än försöker intala mig själv att vardagarna är precis lika mycket värda som helgen så längtar jag bara efter fredagen, lördagen och söndagen... Helgen är guld värd!
Ska det vara såhär? När lär min sig leva på det här sättet? Ni ska se mina fingrar/naglar, det märks så snabbt och tydligt på dem när jag är rastlös/orolig/inte i form. Det svåra är ju bara att veta vad man vill göra och hur.
Nu ska jag iaf ha helg. Jag har bosatt mig i soffan och här tänker jag stanna!
Ja du, jag är där, vad skall jag göra när jag är frisk? Vill inte (det går inte för ryggen) gå tillbaks till mitt yrke, vad skall det bli?
SvaraRaderaJa ska jag säga välkommen till den bistra verkligheten. Jag undrar detsamma ska dagarna se ut så här hela livet???? Det är ju det som känna så frustrerande. Vi måste ses!!!!! Jag hade ett bra möte i fredags och måste ta tag i framtidsplanerna.KRAAAAAAAM!!!
SvaraRadera