Fy F*n!

Har precis lyssnat på ett fruktansvärt radioprogram där en man berättar om sin uppväxt hemma hos en mamma och pappa som systematiskt misshandlade och torterade honom. Idag är han över femtio år och gör allt för att få träffa dem för att tillslut kunna få några svar på "varför just han", vad var det han gjorde?! Han har börjat träffa föräldrarna och kunnat samtala med dem men ännu inte förklarat hur han känner det.

FY FAN rent ut sagt!!! Jag mår så fruktansvärt dåligt över att veta att det finns barn som har det såhär. Det finns barn som i tvåårsåldern blir kastad i golvet av sin mor, får sitt ben avbrutet på flera ställen men inte får komma till någon doktor, blir doppad i toaletten av sin far som håller honom i fötterna medan mamman står och skrattar och spolar och säger MERA...........................................................................

USCH!

Det är sådana här gånger man verkligen tänker på att man valt rätt yrke som förskollärare. Ett yrke där jag har möjlighet att upptäcka sådana här fruktansvärda öden för att sedan kunna göra något åt dem. Och för att kunna ge alla barn den omsorg och kärlek alla barn har rätt att få.

Jag mår illa. Och har ont i hjärtat...

Radioprogrammet hette "10 år ett helt liv", en dokumentär.