En timmes klarhet

Vissa dagar kan en timmes promenad i ösregn bara vara väldigt blöt, andra dagar kan den vara uppfriskande. Idag var den väldigt blöt... Men jag behövde den nog ändå.

Allt det här märkligt mäktiga vi kallar livet kan en del dagar bli lite för verkligt för min smak. Då kan man behöva en timmes klarhet, i ösregn.

Dagar som går och vi hänger med. Ibland hamnar man dock i ofas och plötsligt hinner man inte längre med i det tempo som på förhand är bestämt. Det jävliga med det är att det inte finns någon stoppknapp som låter dig kliva av vid nästa hållplats. Inte ens en nödbroms. Vi tvingas följa med.

Vi har licksom blivit noggrant utplacerade på ställen där vi ska uppleva och växa. Och inte nog med det, vi ska även bli av med och tvingas ta farväl. Hur gör man när man behöver kliva av en stund, ingen lång stund men en liten stund? En stund för att hinna ifatt igen. Jo, man tar en promenad i ösregnet!

I ösregnet kan man nämligen räcka ut tungan och smaka på regndropparna och inse att man inte ensam har ansvaret för att solen går upp igen nästa morgon. I ösregnet förstår man att man inte ensam är ansvarig för att hela världen ska må bra. Det hänger inte på mig...

Ösregn må göra mig dyngsur men det ger mig också en stunds klarhet. En klarhet som behövs i denna värld full av intryck, känslor och upplevelser.

Tack och Godnatt!


En vacker text och en vacker sång. Den säger mycket!