Jag vill så mycket...

När jag är mitt uppi någonting fokuserar jag mycket på just det. Till exempel examensarbetet. Jag har helt och hållet befunnit mig i denna skolvärld där skrivandet varit det enda viktiga och allt annat har fått vänta, stått tillbaka.

Nu när jag börjar se ett slut på detta kliver jag också ur den lilla bubbla jag befunnit mig i de senaste veckorna. Jag börjar se verkligheten som den är igen.
Då börjar jag också fundera.

Det är som att man inte har tid att fundera på annat när man befinner sig mitt i något. När jag nu kliven in i verkligheten igen känns den tom på något sätt. Det är som att det saknas något. Ett mål. Då jag skriver ex-arbetet är hela tiden målet att bli klar. Nu när arbetet snart är färdigt står jag återigen utan mål.

Tanken slog mig att det kanske är bra att vara mitt uppi saker och ting, hålla sig sysselsatt, på så vis hinner man ju inte tänka på allt det andra. Som till exempel vad jag vill och vart jag är på väg med mitt liv.

Men saken är ju den att jag vill vara medveten om var jag är på väg och vad jag vill... Därför känns nog verkligheten lite tom för tillfället. Jag vägrar gå genom livet och vara helt upptagen med så mycket annat att jag glömmer mig själv. Jag vill vara medveten. Jag vill hinna känna. Jag vill så mycket...