Sorg är en ny upplevelse

Jag hade nog aldrig tidigare riktigt förstått hur riktig sorg skulle kännas... Nu en vecka senare förstår jag precis hur det känns och hur det är att befinna sig mitt i sorgen. Rädslan av att tänka för mycket, eller av att inte tänka alls. Glöms hon bort om vi lever vidare? Hur kan man någonsin leva som man gjorde, går det.. Eller är det det som är meningen, att man inte ska leva som man gjort? Du finns fortfarande med. Jag känner det. Du är här.

Måndag en sån måndag...

Känner mig helt slut efter denna dag. Fullt ös exakt varje sekund har det varit idag... Men skojigt! Att arbeta tillsammans med sådana man trivs med är guld värt, hur pissig dag man än haft så ser man alltid framemot morgondagen, för det är en ny dag tillsammans med dom man tycker om. Så känns det för mig i alla fall. Det är inte alltid toppen toppen att vara för få personer på en stor barngrupp, men är man för få personer fast tillsammans med dom man trivs med så funkar det mesta ändå. 

Imorgon är en ny dag och jag hoppas den blir något lugnare än denna.

Höstkonsert

Har ganska nyss kommit hem från kyrkan där vi haft vår höstkonsert med kyrkokören. Heeelt underbart är det att få sjunga tillsammans med så många andra härliga människor!! Jag blir helt lycklig när jag står där och sjunger alla vackra sånger. En av Py Bäckmans underbara sånger framfördes idag av våran trio "dubbel Olle och Lillemor". Jag blir alltid lika rörd av texten. Hon skriver fantastiska texter Py!! Läs denna och döm själv:

TRO PÅ EN HIMMEL

Om jag fick en andra chans
och fick leva någonstans
där jag slapp bevisa någonting
skulle jag bli ödmjuk då
sitta still och titta på
nöja mig med allt och ingenting

Låta kärleken bli fri
och ändå kunna säga vi
utan att förneka vem jag är

Jag får tro på en himmel
tänka att vi alla kommer dit
jag får tro på en himmel
varför har vi annars kommit hit

Jag skall leva här och nu
det är viktigt säger du
men jag tänker alltid på nåt stort
det är skönare att tro
någonstans så får vi ro
jag är trött och livet går så fort

Han har börjat räkna ner
han den där vi inte ser
han är mycket tydligare nu

Jag får tro på en himmel
tänka att vi alla kommer dit
jag får tro på en himmel
varför har vi annars kommit hit

Jag har kanske timmar kvar
ändå har jag inget svar
frågorna kom alldeles för sent
men jag gör så gott jag kan
det är svårt att vara sann
det är lätt om samvetet är rent

Om det finns ett efteråt
nån som hör mig så förlåt
finns det något sätt att börja om

Jag får tro på en himmel
tänka att vi alla kommer dit
jag får tro på en himmel

Varför har vi annars kommit hit?

Hitta hem

Ibland tar det emot, ibland tar det stopp. För det mesta går det inte alls. Någonstans finns en vilja och en önskan om att det ska funka. En tro på det vackra som aldrig tar slut. Steget är långt och avståndet oändligt men någonstans finns det en väg som leder rätt. En väg som hjälper dig att hitta hem.

En lördag i september

Vaknade i lagom tid. Låg och drog oss en stund till. Åt frukost och städade lägenheten. Började fundera på soffköp. Handlade mat inför kvällen. Åkte och hjälpte till på en "cykelfest" med fotograferingen. Åkte hem och förberedda middagen. Tog emot gästerna. Åt god vegetarisk lasagne. Åt ännu godare äppelpaj med hemlagad vaniljsås. Tittade på underbara filmen "Hur många lingon finns det i världen?" Samtalade och njöt av att ha en sån fin familj så nära. Och bästa vänner! Jag mår bra!

Höstljus

Dessa bilder är tagna från vår minitripp till stugan för två veckor sedan. Vi hade en underbar helg innehållande en kortare fjälltur, middag hos släktingar/goda vänner och ett bröllop! Jag längtar tillbaka!

Det kändes som om hösten kommit till Jämtland. Trots att blåklockorna, prästkragarna och rödklövern blommade för fullt.

Jag älskar den här gården och den vackra utsikten. Jag mår bra av att vara där.

Som sagt; rödklövern blommade för fullt!

Vår alldeles egna dörrvakt höll ställningarna i stugan medan vi var ute på gården. Då och då vågade han sig ut på gräsmattan och tog några skutt. Tänk vilken duktig liten kille som man till och med vågar ha lös ute på gården. 

Ja jag längtar tillbaka... Nu har jobbet dragit igång och inte blir det mycket tid över till annat, framförallt inte för skrivandet. Långa dagar och många inskolningar tar på krafterna. Hoppas på lite lättare tider snart!

Hoppas ni har det bra!

Bröllop står på schemat

Ja, i helgen är det återigen dags för bröllop. Inte nåt eget bröllop, nej det dröjer några år till, men ett annat. Vi har varit på många vigslar nu detta år, jag är uppe i min 5 tror jag. Det blir trevligt!

Vardagen har så smått kommit igång igen. Jag som planerade att ta det som det kommer denna höst har väl lyckats sådär med just det kan man väl säga.. Min plan var att hoppa runt som timvikarie på olika förskolor för att prova på olika ställen och arbetssätt. Det är bara det att gör man bra ifrån sig så vill dom gärna att man stannar på ett och samma ställe, helst jämt. Nej inte riktigt så kanske, men jag hann med två olika ställen förra veckan och båda förskolorna ville ha mig kvar på längre vikariat. Nu blir jag kvar på den ena, börjar nästa vecka. Sen får vi se vad det leder till.

Det känns rätt skönt i alla fall. Att veta vart man ska och veta att pengarna rullar in varje månad. Jag väljer att inte känna mig fast även om jag kanske blir nästan det, men jag väljer att se möjligheterna istället för att se det som om jag skulle sitta fast.

Nu ska jag mysa lite i soffan innan det blir True Talant på TV!

Til Ungdommen

En månad har gått. Offren ska fortsatt hedras och minnas, glöm aldrig det!

Tre flickor flyr terroristen på ön och simmar från Utöya. När de nästan inte orkar mer börjar en av flickorna sjunga på "Til Ungdommen" för att åter igen finna kraft. Texten är en dikt skriven av den norske poeten och journalisten Nordahl Grieg. Ingebjörg Bratland sjöng en fantastisk version av sången på minneskonserten i Oslo domkyrka den 30 juli 2011.

"Dette er løftet vårt
fra bror til bror:
vi vil bli gode mot
menskenes jord.

Vi vil ta vare på
skjønnheten, varmen
som om vi bar et barn
varsomt på armen"

Beslutsångest

Ja eller nej. Det blev nej. En stund senare kommer ja krypandes. Varför är det alltid så. Kan man inte bara säga nej och hålla fast vid det? Varför få dåligt samvete över ett beslut man faktiskt fattat helt och hållet på egen hand. Något gjorde ju att jag sa nej, so stick with it!

Målardag

Idag har vi varit och målat den nya stugan ute "i stugan". Pappa fick i våras den briljanta idén om att bygga en till stuga på gården för oss "ungdomar", Tack sa vi! Därför har vi idag varit ut och målat på ytterväggarna, känns inte mer än rätt att vi gör lite nytta nu när vi har möjlighet, det är ju trots allt vi som ska få bo där.

Nu kom jag på att jag måste cykla bort till mormor med krusbären som mamma och jag plockade i förrgår, att jag hade glömt det. Aj aj.

En måbra dag!

Idag har jag haft en riktig måbra dag! Jag hämtades upp klockan 13.00 och lämnades tillbaka igen klockan 19.00. Jag och A har ätit god lunch, kikat runt på en massa ställen, inhandlat vissa fynd och fikat gott fika, men framför har vi utbytt en massa bra tankar om livet och annat smått och gott! Som vanligt känner jag mig upprymd, glad och full av inspiration. Härligt härligt!!

På kvällen ringde en kär vän som jag inte pratat med på väldigt länge, så himla fin avslutning på en fantastisk dag!

Tack fina vänner för att ni är så himla härliga att ha runtomkring sig!

Skog, svamp och gummistövlar

Skogen är nog en av de bästa platserna jag vet! I skogen är allt precis så som man vill att det ska vara. Det är tyst sånär som på fågelkvitter och knakande kvistar. Det är inbjudande och det är öppet för alla. Det finns stigar för den som behöver det och massor av orörd mark för den som vill gå på sidan av.

Idag har jag varit i skogen. Det behövde jag. Idag känns allt tusen gånger bättre. Man behöver ha riktiga deppdagar ibland, då blir allt så mycket bättre nästkommande dagar, jag menar det kan ju inte bli mycket sämre än vad det redan varit. Idag känner jag mig levande igen. Levande, inspirerad och full av tilltro till mig själv som person. Det är viktigt. Med den här känslan inom mig kan jag klara av allt! Skönt. Och imorgon väntar en ny fantastisk dag. Lunchträff och bara vara träff med fina Anna! Funderar på att kanske besöka frissan senare under eftermiddagen. Håret skulle nog må bra av det..

Smått rastlös

Det är inte ofta jag känner såhär men idag känner jag mig tom. Tom, trött, rastlös, tråkig. Hösten börjar närma sig och det gillar jag, såklart. Men med hösten så drar också mycket annat igång. Tankar om vad man ska göra med livet tex. Inte helt lätt att komma på något bra svar på det... Jag vill så mycket men samtidigt ingenting. Jag vill vara oberoende men vet inte hur. Jag vill skriva men vet att jag samtidigt måste göra något mer.. Vem kan börja skriva på heltid och samtidigt få in pengar? Ingen högst antagligen..

Åh, jag behöver en energiboost! Glad är jag iaf över de beslut som jag tagit inför hösten, att inte kasta mig in i något som inte känns rätt. Det är en bra början. Nästa vecka börjar jag nog jobba lite smått igen, blir nog bra.

Nu ska jag skriva vidare på en annan sida, skriva mår man bra av!

Sköna dagar

Sätter mig ner och andas ut. Det känns bra. Det mesta känns bara så himla bra just nu. Jag har det jag behöver och jag trivs med livet. Sommaren visar sig från sin bästa sida med soliga dagar. Jag fyller dessa med sol och bad, bärplockning och långa skogsutflykter. Läsa böcker ligger också högt på "att göra-listan" just nu.

Hösten är oviss för mig, jag har ingen aning om vad som kommer hända men det trivs jag med. Jag tar det som det kommer. Härligt!

Precis så ska livet levas!

Herre jösses!

Vad tusan händer i Norge!!!? Detta är inte klokt!

Minisemester - here we come!

Nu ger vi oss iväg på en liten minitripp i landet! Väskan packad, lägenheten städad och kaninvakt fixad! Ses snart igen med bilder från trippen!

Ha det fint!

Hemmagjord müsli

Ingredienser:

AXA-grynblandning med fullkorn och fibrer
Solroskärnor
Linfrön
Russin
Torkade aprikoser, plommon, äpplen, päron och persikor
Kanel
Kardemumma
Honung

Gör så här:

Blanda alla ingredienser, stek hälften i het panna, blanda ihop med resterande hälft.

KLART!

Barfota utan strumpor och skor

De senaste 5-6 veckorna har jag gått omkring barfota i sandaler eller liknande, likaså inomhus har strumporna fått vila i byrålådan. Men, idag har både strumpor och fårskinnstofflorna åkt på. Det är en sån dag idag. En mysdag, en inomhusdag. Det regnar ute och är grått grått grått. Då passar det bra att smyga omkring i tofflor här hemma och pyssla runt lite i lägenheten.

Här kommer en bild på ett par tofflor jag med stor sannolikhet kommer att införskaffa då jag senare i sommar reser till Gotland:

Ska vi plocka körsbär i min trädgård?

Såna här mumsiga och fina bär har jag plockat idag!

Du finns, men inte på riktigt

Jag hör på din röst att något gått sönder.

Jag ser i din blick att allting inte längre är som förut. Långt där inne finns du levande kvar, så som du en gång var. Vem ska visa dig vägen och vem tar emot dig dagen du hittar fram? Det är som om du lånar en plats i hjärtat som ej finns tillgänglig. Du finns, men inte på riktigt. Vem ser dig och förstår? Jag vill men kan inte känna. Hur kan man ge upp någon som står så nära?

Jag hör på din röst att något gått sönder men jag törs inte fråga vad...